Jag får inget gjort för jag har fastnat i cyberrymden. Den stavas oftast ”Facebook”. Om ni vet vad jag menar är det bara att beklaga. Om inte – gå inte dit! Det är jättefarligt.
Man kan inte komma loss, man sitter som en idiot och tittar in i skärmen och skriver föga uttänkta saker på mer eller mindre nära kamraters interaktiva väggar. Och skrattar konstigt för sig själv under familjemiddagen över otroligt imbecilla och interna kommentarer man läst och skrivit. För att inte tala om konstiga gamla Monty Python-klipp man hittat på "Youtube" och frikostigt delat med sig av.
Jag gjorde i alla fall nåt vettigt: jag försökte sälja frilansjobb till trädgårdstidning, med motivationen att det fanns hemskt många fina statyer i den uttänkta trädgården i fråga och att Londons bästa high tea serverades där. Har jag hört i alla fall.
”Jo, det var väl roligt, men nu är det har faktist en trädgårdstidning. Vi skriver om trädgårdar, inget annat”. Aj fan. Måste läsa på och verka korpulent. Kompetent menar jag ju. Nu kanske jag äntligen får användning för min tegelsten till trädgårdsbok som jag av misstag fyndade på bokrean för ett decennium sedan.
Dagens filosofiska tanke: ingen. Bara Facebook.
Dagens klarsyn: Jag är usel på blomnamn. Tro om de verkligen vill köpa reportage av nån som inte kan skilja på tussilago och maskros?
Dagens klanteri: Jag stannade i matbutiken Waitroses garage i 1 timme och 33 minuter. Tre minuter för länge för att 90 minuters frislängen för kunder (man är väl pank och snål...) skulle gälla. Därfor åkte parkeringsbommarna inte upp. Därför blev tio bilförare jättearga när jag var tvungen att backa tillbaka och betala. Tio bilförare kan tuta väldigt högt när de gör det i korus. Man hör inte ens sin egen gråtande unge. Så går det när man försöker ordna med gratis parkering. Somliga straffar Gud med detsamma. Särskilt klantiga bilförare och mammor.
Dagens triumf: Jag klarade att se hela nyhetssändningen utan att somna en enda gång.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment